painted Mannlicher Ruckenakt in 1864  Related Paintings of Albert Hertel :. | Fischerfamilie an der suditalienischen Kuste | Coastline at low tide in the evening light. Resting in the foreground dry sailing boats | Prozession zur Kirche in Bad Hofgastein | Mannlicher Ruckenakt | Capri |
Related Artists:
gabriele munter
Gabriele Munter (1877 - 1962) was a German expressionist painter who was at the forefront of the Munich avant-garde in the early 20th century.Gabriele Meenter was born in Berlin and showed an interest in art from a young age. She received private tuition in drawing and attended the local Women Artists School, as she was unable to enroll in the German art academies because she was a woman. Meenter left Berlin to attend the progressive Phalanx School in Munich. There she studied sculpture, printmaking and painting and in 1902 began a very intimate and personal relationship with the School director Wassily Kandinsky; they were later engaged to be married. In 1911 they founded the avant-garde expressionist group known as Der Blaue Reiter (The Blue Rider) group.During World War I the couple left Germany to take refuge in Switzerland, but since Kandinsky was Russian he was forced to return to Moscow in 1914. He divorced and remarried while in Russia and never saw Meenter again. She returned to Germany following the war but was relatively inactive in the arts again until the 1920s. During World War II she hid Kandinsky works and those of other members of the Blue Rider from the Nazis. She died in 1962 in Murnau am Staffelsee.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
WITZ, Konrad
b. cca 1400, Rottweil, d. ca. 1445, Basel. German-born painter from Rottweil in Swabia, active in Switzerland. German painter. One of the great innovators in northern European painting, he turned away from the lyricism of the preceding generation of German painters. His sturdy, monumental figures give a strong impression of their physical presence, gestures are dignified and the colours strong and simple. Even scenes with several figures are strangely undramatic and static. The surface appearance of materials, especially metals and stone, is intensely observed and recorded with an almost naive precision. Powerful cast shadows help to define the spatial relationships between objects. His fresh approach to the natural world reflects that of the Netherlandish painters: the Master of Fl?malle and the van Eycks. He need not, however, have trained in the Netherlands or in Burgundy as knowledge of their style could have been gained in Basle. He remained, however, untouched by the anecdotal quality present in their art,